Kandar eller inte?

Jag har oerhört blandade känslor inför kandar, etc. Har alltid kommit på mig själv med att se ner och nästan förakta människor som rider med skarpa bett och en massa hjälptyglar. Man får påminna sig själv att det ibland är det bästa alternativet för vissa ryttare och hästar - även om jag personligen tycker att många använder det för att undvika problem (vilket man ju i längden inte gör, man sopar det bara under mattan..).
(Hoppas ingen missförstår mig här - kandar är ju inget "skarpt" bett i en negativ mening om man kan rida med det. Är man uppe på den nivån i sin ridning så är det alltså inget negativt med det hela.. Om någon förstår mig.. Formuleringarna är inte på topp idag)

Men nu har jag kommit till den punkten att många, på mitt stall speciellt, frågar om jag inte skulle börja rida på kandar. Black Ingvar är en tyyyypisk tung-i-handen-bryr-sig-inte-om-det-hänger-en-lastbil-i-andra-änden-det-är-ganska-behagligt-faktiskt-häst.. Haha, och jag vill inte skylla det helt på att han är efter Beach Boy, men hans söner är ju typiska att ha s k "taskiga munnar".

Det går att få honom mjuk i munnen, men då måste man kämpa som satan och få honom att arbeta och ge
110 % - vilket man ju uppnår långt ifrån varje eller varannan gång man rider..

När nu fler och fler föreslår kandar, kan jag inte hjälpa att överväga det hela. När jag red för tränare förrut (skolan har pajat allt den senaste terminen dock) så hade jag ju ändå börjat med byten och gjort liiiiiite piruett-arbete (fast det såg fan inte ut som några piruetter, men ändå..) och då brukar man ju ändå börja med kandar? Det hade ju dessutom onekligen varit sjukt skönt att kunna rida ett pass på lilla Inge-pinge utan att få kramp i armarna..

Nu har dessutom en annan tjej på stallet ridit Ingvar ca 4 ggr, när pappa rest med jobbet. Hon är riktigt duktig, och rekommenderade även hon kandar. Och om hon rekomenderar det så är det väl vettigt? Eller?

Jag vet inte - tips och råd tas emot tacksamt!